Dikter & verser till  begravning

1. En ensam seglare, på väg över djupa vatten. För att känna hav och vind en sista gång. Att med släckta lanternor, segla in i den sista natten. När livets dag har blivit skymning, och tillvaron för trång som en stjärna, som vandrar över himlen. 

2. Det sägs att bara tiden går, ska den läka alla sår som sorgsna hjärtan gömmer. Visst är vårt minne ofta kort, men att en när och kär gått bort är något man aldrgi glömmer. En tröst för den som lämnats kvar, är hoppet som ens hjärta har trots tårarna man gråter. För himlens eget löfte är, att älskar man varandra här så möts man en gång åter.

– Atle Burman

4. Det är ett privilegium att känna saknad. Smärtsamt förstås och tungt. Men det berättar om en närhetsom fanns. Om värme, ljus och skratt. Att sakna är den andra sidan av att ha fått. Att inte känna saknad är som att aldrig ha älskat.

– Bente Bratlund Maeland

5. Att ta avsked är det svåraste man gör
Det både i kropp, själ och hjärta berör
Att leva kvar och förstå är svårt
Livet känns orättvist och hårt
Men själen går vidare och mår bra
Vi får komma ihåg hur god Du var
I tacksamt minne hos oss du ska bo
Vi unnar dig nu vila i ro…

7. När mammorna blev till
var tanken ganska klar
en mamma har nåt i sig
som ingen annan har
hon ger av sin kärlek
och gör allt för att förstå.

8. En människa är försvinnande liten
i universum,
men när en speciell människa går bort
blir ett universum av tomhet kvar.

 10. Sov i ro där björkar susar
Sov i ro vid bergets rand
Sov i ro där älven brusar
Vila tryggt i skogens famn

11. Och vaknar Du i sommarhus en morgon, här Du mig som sus av fågelvingars slutna krets omkring Dig fladdrande i hets. Gråt inte Dig vid graven trött! Jag finns ej där, jag har ej dött.

 13. Vårt liv, vår tid, en dag i sänder
Så tyst och stilla glider bort
Om litet eller mycket händer
Är tiden alltid kort
Det nyttjar ej att se sig om
Den tid som var, som är, som kom
Var blott ett lån från evigheten.

14. Plötsligt slocknar en låga
som värmt och som givit allt.
Ett ljus blåses ut och hastigt
känns allt så isande kallt.
Någonting brister stilla,
en röst och en sång dör ut
Och strax förnimmer man tydligt,
att ingenting är som förut.

 16. Tålig var Du intill slutet
Hoppet höll Du alltid kvar
Vi skall alltid minnas
hur god Du var.

17. Vid Ditt läger en ängel stod och viskade:
Nu Du lidit nog.

 19. Det finns ett hav som ingen ser
Det finns en grav där ingen dör
Det finns en sol som ej går ner
Det finns en strand i varje själ.
Det finns en värld som ej förgår
Det finns ett brev som ingen läst
Det finns en vind som allt förstår
Det finns en frihet utan sår.
– Bo Setterlind

20. Att arbeta hårt har varit Din lott
Älskade, sov nu så gott.
Allt vad Du lidit vi ej förstått
Vi stod vid Din sida så hjälplösa blott
Vi ville så gärna behålla Dig kvar
Men Ditt livsverk på jorden fullbordat var.

 22. Slumra Moder, slut är striden. Du har funnit frid och ro. Hos Din Gud i himlafriden. Där får du förevigt bo. 

23. Tack för allt gott som Du oss givit. Din rena kärlek till oss envar. Här har så tomt och öde blivit. Ditt goda minne lever kvar.

 25. Som doften av rosor en sommardag, det står lilla Mor kring ditt minne, och bilden av Dig är en stjärna klar, som tändes och ler i vårt sinne. Du lämnade livet, vi stannade kvar. Men djupt i vårt hjärta Du bor. 

26. Lilla Mor, nu Ditt lidande är slut. Nu Du lyckligt kämpat ut. Och Du kommit har till Far, som Du så länge efterlängtat har.

 28. Jag vet, att bortom det jag dunkelt anar. Finns nya ting, mer sällsamt underbara.

Än de jag höll förundrad i min hand.
– Pär Lagerkvist

29. Ett stycke vardag gjorde hon till fest.

– Hjalmar Gullberg

 31. Sådan är döden
Den kommer fågelvägen.
Och vi förstår att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
Som man tar emot en ängel.
Som plötsligt landar i vår tåredal.
Vi måste ta emot en sägen.
Och tro med samma tro som barnet har.
Sådan är döden.
Vi vill välja,
– men hade inget val.

32.  Farväl susar träden kring stugan Du älskat
Farväl bugar blommorna Du vårdat så ömt
Tack kvittrar fågeln som var morgon Dig hälsat
Tyst sjunger vinden. Sov i ro.

 34. Du var ett lån vi alltid minns. Något underbart som ej längre finns. 

35. En liten ängel kom, log och vände om. 

 37. Ge mig handen, min vän, när det mörknar
jag behöver så väl en hand
och låt ljusa och rofyllda tankar
skapa drömmar vi ger varann.
Låt värmen från den som finns till för dig
tända stjärnor vid himmelens rand.
Ge mig handen, min vän, när det mörknar
jag behöver så väl en hand.
Varma tankar och händer som tröstar
är som sol över frusen jord
och den närhet vi har till varandra
ger långt mera än tusen ord.
Låt värmen från den som finns till för dig
tända stjärnor vid himmelens rand. Ge mig handen, min vän, när det mörknar
jag behöver så väl en hand. 

38. Livets promenad
Så kort är livets promenad,
Vi går ett stycke varje dag.
Vi föds och sätts på livets tåg,
Vår resas längd ej förelåg.
Så mycket vill vi ha på gång,
Vi tror att resan ska bli lång.
Och mitt i livet tid vi inte har,
Att tänka på om tid ännu finns kvar.
För allt är fyllt av slit och stress,
Ja hela livet är liksom en press.
Vi tror att vi ska lyckan finna,
Och så mycket som möjligt hinna.
Men därvidlag vi alla oss bedrar,
Vi vet ju ej vad som finns kvar.
Om blott vi stannar upp en stund och ser,
Vad livet ändå i sig själv oss ger.
Ta tid för livet och dig själv,
Och vila dig ett tag vid livets älv.
Det gör dig gott till kropp och själ,
För livet vill dig bara väl.
Ja, så kort är livets promenad,
Vi går ett stycke varje dag.
– Ulf Oscarsson

40. En människa är försvinnande liten
i universum,
men när en speciell människa går bort
blir ett universum av tomhet kvar.

41. Det ligger en båt och väntar på mig
vid en strand
En gång skall den föra mig bort
till ett okänt land
Bortom dess gräns jag anar en hemlighet,
en värld av lycka som ingen vet.

 43. Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden, de frågor som tystnat har fått sina svar, och nödens och ångestens tid är förliden för själen, som lyser i Herrens förvar. 

– Bo Setterlind

44. Var finns det hem dit sorgen icke hunnit?
Var finns den kind där tårar icke runnit?
Det är vår lott att äga och att mista,
se banden knytas och se banden brista. 

 46. Man måste leva och så att man blir vän med döden…tror jag, tra, la, la.

– Astrid Lindgren 

47. Evigt är livet!  Åter grönskar ängarna, barnen samlas till lek och dans. Och medan du sover, vaknar din kärlek på nytt i unga ögons glans!

– Arnulf Överland

 49. Livet är bara ett lån, en liten stund ovanifrån. Vi kan bara ta emot och tacka. Det är bara ett lån. Tråden är så skör, en vindpust.

– Lydia Lithell

50. Och fast det var natt blev det ändå aldrig svart. Där ute tändes nya ljus.

– Björn Afzelius

 52. Gråt inte vid min grav, låt ögat vara torrt.
Jag finns inte där – men har inte gått bort.
Jag finns i tusen vindars röst.
I ljummet regn när det blir höst.
Jag finns i gnistrande nyfallen snö.
I solens ljus över spegelblank sjö.
När du vaknar av gryningens glitter
är det mej du hör i fåglars kvitter.
Jag finns i morgonens stilla sus.
I nattens tindrande stjärneljus.
Så gråt inte vid min grav, inte för mig.
Jag finns inte där – jag finns hos dig.
– Mary E Fry

53. Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman
En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
Som för Dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad
Den mjuka stigen genom skymningsgräset.
– Pär Lagerkvist 

 55. Vad är att dö, det är att somna
Från lidandet i smärtans land
Det är att sakta, ljuvligt domna
Likt en våg som rullar in mot strand
Det är att över floden ila
Till hemmets famn, till ro och vila.

56. Blott en dag ett ögonblick i sänder
Vilken tröst evad som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer
Skulle jag som barn väl ängslas då.
han som bär för mig en faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta
Möda, vila och behag.
– Sv Ps 249:1 

 58. Vi kan inte göra stora ting på jorden,
vi kan bara göra små ting med stor kärlek
– Moder Teresa 

59. Du var här hos oss och du var älskad. Nu är du någonstans där vi inte når dig. Men vi bär dig inom oss. Du är levande. 

– Magnus Snygg

61. Det finns en port som öppnas tyst
Och stängs utan dån,
Och alla vägar leder dit
Men ingen därifrån
Alla frågar vart, varthän
Men ingen svaret vet,
Ty svaret på frågan är portens hemlighet. 

62. Mitt hem är där på den andra stranden,
Där livets timglas ej rinner ut.
Och ej till avsked man räcker handen,
Ty himlens glädje tar aldrig slut. 

64. Från höga skyn hördes fågelsången. Över  vattnets stilla spegel såg jag solnedgången. Farväl vackra värld.

65. Du var så trött så svag och matt. Av sjukdom svår. Men nu du funnit vilans natt. Så skönt du sova får. 

67. Djupt i hjärtat svider såren. Läk dem, du som allt förmår. Torka bort den bittra tåren, Himlens Herre, Fader Vår. 

68. Vänlig, god, Du alltid varit. Utan klagan smärtam bar. Inge vet vad Du har lidit. Nu Du vilan funnit har. Vi nu måste sorgen bära, fastän tom är hemmest vrå. Vad Du gav åt dina kära. 

70. Hur skönt att i ålderns och levnadens höst få lägga sitt huvud till vila och njuta den sömn som ger ro och tröst och bort från skuggorna ila. 

71. Din vandring på jorden är lyktad och ögat har slutits i frid. Till ursprunget själen är flyktas nu följer Din evighetstid. 

73. Aftonklockan länge klämtat. Kvällens skymning fallit på. Lågan länge sakta flämtat. Nu till vilan Du fått gå. 

74. En dag när jorden stod i sommarskrud
Det kom från himlen ett stilla bud
En ängel tog så ömt Din hand
För sista resan till ett bättre land.

76. Inte trodde jag vi Dig skulle mista. Att ögon som strålat så, klart skulle brista. 

77. Sörj ej den gryende dagen förut, njut av den flyende varje minut. 

79. Säg ej med sorg att jag är död. Säg i tacksamhet att jag har levat. 

80. Liten blomma på mossig stig. Glöm ej mig. Älskade vän, vila i frid. 

82. Tanke lätt som fågeln svingar, upp mot himlen glad och fri. Även Du har dina vingar, och Din rymd att sväva i. Är det glatt på jorden vila, bladn dess fröjder glad och så. När det skymmer ila – ilar hän mot högre världar då. 

83. Döden kommer, livet går. Sakta vi vandrar mot natten. Mörkret kommer, ljuset går. Men morgonen föds under natten. 

85. Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå? Men ett är dock säkert: den väg du mig för – För mig är den bästa ändå. 

– Gustafson Sv. Ps. 268:1

86. Jag drömmer jag vandrar i skog och mark. Jag drömmer att jag åter är frisk och stark. Väck mig inte ur dröm så skön. Låt mig få sova, det är min bön. 

88. När mammor dör,
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
Då förlorar man en glänta.
När mammor dör, då växer sly överallt.
– Göran Tunström

89. Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.Oändligt är vårt stora äventyr.

 – Karin Boye

91. Det händer något med naturen när en människa dör. Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska. De minns oss  i sina årsringar. Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad. När en människa dör flyttar hon in i träden och i gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska.

– Peter Curman

92. Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm. En droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut brister och faller och drömmen är slut. 

– Nils Ferlin

94. Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas
det är en skörd som undan honom bärgas ty den hör evighetens rike till

– Viktor Rydberg

95. Här vid livets sista gräns lämnar vi en älskad vän. Följer spåren till en grav och tackar för vad vännen gav. Tack för varm och öppen blick; allt vi minns från år som gick! Tack för vännens levnadsglöd, för livet bortom sorg och död. Bakom mörk och reglad grav finns ett ljus, ett hem, en stad. Där bland fåglar, blom och blad går vännen vår och sjunger glad.
– Fride Gustavsson

97. Händer knäppta, ögon slutna. Livets sista krafter brutna. Tår som runnit, nu försvunnit, uti evig stilla frid. 

98. Njut den ro Dig graven skänker. Världen har Du sagt farväl. Vad den sedan om mig tänker, stör ej friden i Din själ. 

100. Sov gott mitt barn, sov gott i Gud. Guds änglar i sin vita skrud. Som för den Högstes anlete stå. de vakar här för Dig också.  

101. Älskad en kort stund i livet, Älskad för alltid i minnet. 

103. Vi står här med gråt och med saknad Spill inga tårar, sa Du, när jag dör. Det är inget att gråta för I minnet lever jag ju kvar. Ingen kan dö som levat har. Tänk Er, som om jag tog en promenad
Vi ses igen, inte nu, men om ett tag.

104. Det sägs att döden är en duva, som vårdar om vår själ. Ett milt och evigt väsen som bara vill oss väl. Som lyfter oss mot ljuset när dagen går mot slut och lägger oss bland rosor där vi får sova ut. Så gärna vi önskar att Du får sova så.